Ersk-Matsgården i Hassela Foto: Utblick Foto

Ersk-Matsgården - 200årsjubileum

Mellan 8-15 juli 2018 firades Ersk-Matsgårdens 200-årsjubileum.
Hela jubileumsveckan fylldes med mat, musik, guidningar och mycket mer.

Se hela programmet via denna länk
>>>  ERSK-MATSGÅRDEN 2018
eller nordanstig.se/erskmats.

​Gården öppen 23 juni till 12 augusti 2018, kl 12-16.00.
Öppen tis, ons, tors, lör & sön.
Julmarknad den 3 november kl 12-16.00.

 

 

Ersk-Matsgården i Hassela - en levande hälsingegård

Bondgården består av ett femtontal byggnader, varav två bostadshus. Det ena bostadshuset, Norr-på-gården, uppfördes redan 1770, men med äldre delar från hemmansdelning. Det andra, Yst-på-gården, uppfördes 1818 som undantagsstuga för Erik Matsson och hans hustru Karin.

Ersk-Matsgården i Hassela Foto: Per Trané

Där finns också ett stort ladugårdskomplex med ladugård, brygg- och bakstuga, loge, fårhus, grishus, farstall, tröskvandring och källare. Allt sammanfördes under 1846, vilket också blev den sista stora byggnationen på gården. Stallbyggnaden innehåller förutom stall med plats för tre hästar, en pigkammare, en köttbod samt det gamla dasset med fem hål.

Det gamla vattenverket är renoverat och kan köras. Det drivs med hjälp av ett stort vattenhjul och innehåller en kvarn, linstamp, linskäkt och en spånhyvel. Även dammluckor och vattenrännan är restaurerade. Till gården hör också en vagnsbod, en sommarladugård, härbre, rökbastu och en hel del hölador. På gården fanns alla sorters byggnader som var nödvändiga för att gården skulle klara sig under självhushållets dagar. Vår vilja är att kunna visa besökarna hur en självbärande bondgård fungerade under mitten av 1800-talet.

Arbetet fortgår med att bevara, förvalta och hålla gården levande och hittills är husen helt inredda och möblerade.

 

Ersk-Matsgården i Hassela Foto: Per Trané

LÄS SOMMARENS PROGRAM VIA LÄNKEN NEDAN

Ersk-Matsgården i Hassela Foto: Per Trané

MER HISTORIA

I det vidsträckta skogsområde som breder ut sig i norra Hälsingland, nära gränsen mot Medelpad ligger Ersk-Matsgården, en ensamgård, byggd av ättlingar till de svedjefinnar som för drygt 400 år sedan invandrade till dessa trakter. Den nuvarande gårdens byggnader är till största delen uppförda på 1800-talet varför gården ej kan betraktas som någon typisk finngård. Den liknar istället mera samtida svenska gårdar. Livet på Ersk-Mats kännetecknades i hög grad av självhushållning vilket även kom att prägla byggnadernas utformning med många sinnrika detaljlösningar. Gården gick i arv inom samma familj fram till 1906 då den såldes till ett skogsbolag. Den tidigare ägaren med familj bodde dock kvar och en ogift son levde där till 1960-talets början. Eftersom brukarna inte ägde gården och skogsbolaget inte hade något intresse av att modernisera kom byggnaderna inte att genomgå några större förändringar under 1900-talet.

Skogsbolaget skänkte 1970 Ersk-Mats till Nordanstigs kommun, men gården var då i stort behov av åtgärder och framtiden oviss. Åren 1981-85 genomfördes en omfattande restaurering som omfattade såväl byggnadernas interiörer som exteriörer. Samma år som restaureringen avslutades bildades den kommunala stiftelsen Ersk-Matsgården som har haft till uppgift att driva och visa gården för allmänheten som en levande museigård.

Idag finns ej stiftelsen, utan kommunen ansvarar för att bevara, förvalta och göra gården levande.
Husen är inredda och möblerade.

LIVET PÅ ERSK-MATS

Självhushållning är ett begrepp som ofta används när böndernas liv i äldre tid skall beskrivas. Sällan är dock begreppet så berättigat som i detta fall. På Ersk-Mats var man verkligen självhushållande, med exempelvis eget vattenverk med linstamp och skäkt, kvarn, såg och spånhyvel. Dessutom fanns det på gården smedja, tröskvandring med loge och bastu och ria. Gårdens djur bestod av kor, hästar, grisar, får och höns. Nära bostadshusen låg kål- och humlegård samt köksträdgård och utanför dessa åker och ängsmarker. Lägg därtill milsvida skogar som gav både timmer och hö samt goda jakt och fiskemöjligheter.

Att vara självhushållande behövde emellertid inte innebära, och innebar i Ersk-Mats fall inte, att man var isolerad från yttervärden. Kontakterna med svenskbefolkningen nere i den sk ”framsocknen” var täta eftersom kyrkan var belägen här, men även andra typer av kontakter har förekommit. Widmark omnämner exempelvis hur bönder från socknarna Hög, Tuna och Rogsta i väster som saknade goda betesmarker lät sina kreatur sommarfödas mot avgift i främst Kölsjötrakten. Detta förklarar sannolikt också varför sommarladugården på Ersk-Mats har ett betydligt större antal bås än den normala ladugården samt att gården brukade två fäbodvallar. Widmark utpekar även av tradition boskapsskötseln som socknens främsta näring. På Ersk-Mats fanns i likhet med flertalet andra stora ensamgårdar i skogen underlydande torp på ägorna. Torparna som bodde i de tre torpen på Ersk-Mats mark var skyldiga att årligen utföra ett visst antal dagsverken på gården.